Döden.

Döden. Den kommer lika chockerande oavsett hur förberedd man tror man är.
Här hemma går vi i sorg. Den 5/5 2012 blir tyvärr en dag att minnas. En människa har funnits i mitt liv i över 8 år o nu är hon borta. En sorg, en saknad, ett tomrum. Jag skall vara den starka nu men tårarna är nära att brista hela tiden. Hur stöttar man en sörjande partner? Jag har otroligt svårt att trösta vuxna människor. Jag är helt vilsen, hur gör jag? Barn är lätta att trösta. Man lyfter upp dem o blåser på det som gör ont, kanske sätter på ett plåster o sen är det bra. Men hur gör man med en vuxen som gråter inombords? Jag vill fixa, laga, trösta men jag kan inte.

Kram på er!

Bilden är tagen från google.