Nu är det 51 dagar sedan jag ramlade i trappen ute på gården. I början sydes det att jag hade ont, jag skrek vid minsta lilla rörelse som blev fel, jag gick som en kratta ^^, skrek tydligen i sömnen... nu har jag fortfarande ont men det syns inte så mycket, jag har lärt mig parera smärtan, jag är så fruktansvärt envis så jag gör saker som jag inte borde. Jag har sjukgymnastikövningar som jag gör dagligen och de funkar, sakta men säkert...
Jag har vänner som ifrågasätter om jag verkligen har ont i ryggen svaret är JA!
Jag går inte med kryckor, gips eller bandage men ryggen värker ständigt. Jag undviker jeans då de gör så att jag får ÄNNU mera ont i ryggen. Jag får inte gå långa promenader som jag tycker är så skönt. Korta men fler kan jag göra....
KRAM
Fy så trist Camilla! De e inte kul å leva med smärta å inte att bli ifrågasatt!!
SvaraRaderaBra kämpat att du gör öningar varje dag! Heja på. Kram