Jo men så kan det ju kanske vara... :-)
jag skriver om mitt liv och min vardag, mina intressen för bakning o kärleken till mina barn. mycket bilder och tankar omkring allt som händer.
lördag 28 april 2012
fredag 27 april 2012
torsdag 26 april 2012
Testpilot coop yoghurt
Har testat coops yogurtar.
Alla tre smakerna var riktigt goda o krämiga.
Jag tyckte dock de var i överkant för dyra. Ca 19 kr styck... För 1 l coop yoghurt. Nä det känns för dyrt. Men dom var iaf goda. ;)
Bilden är lånad från smartsons mail de skickat till mig.
Kram
onsdag 25 april 2012
Jag som liten (och oskyldig)
Hihihi här är jag som liten, söt o oskyldig. Inte för att jag är speciellt skyldig nu men helt oskyldig är man väl aldrig... :-P
Kram
Promenad sugen...
Åh vad jag är sugen på att gå ut o gå en riktig långpromenad... Men det går ju inte. Jävla skit att man alltid är själv hemma med barnen.
tisdag 24 april 2012
Ibörjan när allt var nytt så skulle man ha så många vänner som möjligt. Hade man bara sett dem på skolan så skulle man vara vän med dem... O gärna ens partners vänner oxå.
Jag har i omgångar rensat. Ikväll blev det den hårdaste rensningen på länge... Över 70 så kallade vänner fick ryka.
Jag varken ringer dem, träffar dem eller har nån slags relation med dem. Varför skall de då vara kvar?
Ibland kommer jag till en punkt som gör att jag kokar över... Nu gjorde jag det.
Får väl se om jag får nån vän förfrågan av någon borttagen människa. Om jag får det så kanske JAG betyder nåt för denna.
KRAM
måndag 16 april 2012
Hur ska man vara?
Finns mycket jag tycker och tänker men som aldrig lämnar min mun. Hur mycket skall man släppa in folk? In i sitt innersta. In i sitt djupa mörka inre. Där nyckeln är borta för längesedan.. eller den har nog aldrig varit framme...
Pratar gärna med folk om allt möjligt. Släpper även in folk på privata delar av mitt liv men det är så mycket som folk inte vet. Vad får man säga o inte säga egentligen? Hur mycket skall man berätta...
Själv så är jag expert på att sätta på mitt "happy face" när jag träffar folk. Jag har övat i många år... Ja faktiskt så länge jag kan minnas.
Tyvärr har jag inte riktigt lärt mig koppla av fejset när jag träffar tex läkare. Men å andra sidan så tror iaf vissa i min släkt att jag alltid är sur och grinig för att jag äntligen börjat lära mig säga ifrån. Lära mig att inte ta all skit. Att jag oxå är värd något. Att man faktiskt inte kan köra över mig, åtminstone inte helt och hållet. ;-)
Hur gör ni för att stå upp för er själva?
Hur hanterar ni släkt som lägger sig i betydligt mer än dom borde?
Jag blir bara så trött ibland.
KRAM