Nu sa jag ifrån. JAG SA IFRÅN. När människa sa att mina barn lider här hemma då rann min bägare över. Nu får det fan räcka. Varför har jag blivit nån jävla syndabock?! Vad har jag gjort för fel i mina tidigare liv. Varför hackar "alla" på mig. Människan jag sa ifrån åt gick härifrån. Jag tror inte denna kommer komma tillbaka den närmsta tiden. Nu räcker det. Mycket skit får jag ta. Men nu jävlar! När man börjar anklaga mig o påstå att mina barn lider då jävlar är min bägare överfull. Vaddå lider?! Vad lider de av? Att vi inte bor i en inredningskatalog. Att vi har saker framme. Att barnen får lov att leka i HELA vårat hem. Att dom har allt de behöver. Att dom har tv-spel. Böcker. Filmer. Föräldrar som älskar dem.
Visst vi bor inte i en tom inredningskatalog. Vi bor i ett hem. Ett hem som har varit mer än dubbelt så stort.
Samma människa som sa att mina barn lider här hemma sa även att jag inte kommer klara en distansutbildning till uska. Att det är jobbigt. Ja men tacka fan att det är jobbigt när ingen tror på mig. Att man kämpar i motvind. Att aldrig vara tillfälligt bra. Att alltid få höra skitsnack bakom ryggen på en... Från flera håll. Alla mina val här i livet verkar vara fel.
"vi hade så stora förhoppningar på dig camilla, o så blev det vara pannkaka av allt" ja men tack! Den värmde ju verkligen. Som sagt kämpa i motvind. Inte så konstigt att man redan nu har gått in i väggen 2 gånger.
Fan att jag känner så här! Eller att dom känner så här. Hur fan gick det till? :-(
En låg kram från mig.
Jag tror på dig!! <3
SvaraRaderaOch vem fan vill bo i en inredningskatalog?
Du är en toppen vän och en fantastisk människa!
Kram från Emma